Av Dr Andy Richardson BVSc CertAVP(ESM) MRCVS, Chefsveterinär vid NAF
Hästen har en unik roll som träningspartner åt oss och jobbet vi ber den att utföra kräver en koordinerad aktivering av det muskuloskeletala systemet, samt en viss grad av kondition. Naturligtvis innebär olika discipliner olika grader av träningsintensitet. Men alla hästar som arbetar för vår skull bör ses som atleter och det är viktigt att överväga hur man bäst tränar, upprätthåller kondition och minskar risken för skador eller ömhet. All aktivitet, från uteritt och trimning hela vägen upp till tävling på högsta nivå kräver att det muskuloskeletala systemet fungerar effektivt.
Hästens muskuloskeletala system
Hästens muskuloskeletala system består av över 200 ben och 700 muskler. Senor fäster musklerna till ben och ligament fäster ben till varandra.
Precis som oss, har hästen två huvudtyper av muskler i sin kropp, skelett- (strimmig) och glatt muskulatur. Skelettmusklerna svarar på nervsignaler från hjärnan och kan aktivt kontrolleras och samordnas för att flytta kroppsdelar, så som att lyfta ett ben, tugga eller vifta med svansen. Över 50% av kroppsmassan hos tränade hästar består av skelettmuskulatur. Så en vältränad tävlingshäst kan enkelt ha över 250 kg muskelmassa som en del av sin kroppsvikt.
Glatt muskulatur kontraherar på ett mycket långsammare sätt och är inte viljestyrd. Det finns med andra ord ingen aktiv kontroll över dess rörelse. Som exempel är det glatt muskulatur i tarmväggen som styr matens passage genom tarmen.
Det är sammandragningen och avslappningen av skelettmuskulaturen som gör att en häst kan röra sig, och dessa processer sker på mikroskopisk nivå i muskelfibrerna. Skelettmuskulaturen består av två huvudtyper av muskelfibrer, typ 1 (långsam) och typ 2 (snabb). Förhållandet mellan långsamma och snabba muskelfibrer beror till stor del på gener, men kan också påverkas av träning. Ett fullblod har vanligen en större andel snabba muskelfibrer jämfört med en bruksponny. Lång och långsam träning kommer dock att öka mängden muskelfibrer av typ 1 och snabb/intensiv träning kommer att öka mängden typ 2-fibrer.
Träning
Skelettmuskulaturen svarar på och anpassar sig till träning. Hästen måste vara tillräckligt vältränad för att kunna genomföra en lämplig aktivitet. Att be en häst att göra mer än vad träningsnivån har förberett den för kommer att öka risken för skador, och sannolikt resultera i nedsatt prestation. Så träning är avgörande och måste göras gradvis och regelbundet, i kombination med anpassad vila och kost.
Träningen kan lämpligen inledas med att uppnå en grundnivå av kondition via lång, men kontrollerad träning på låg till måttlig intensitet så som promenader och uteritter med blandad skritt och trav. Detta bygger upp och utvecklar långsamma typ 1-fibrer som sen fungerar som en bas för de snabbare fibrerna, som kan bearbetas längre fram i ett träningsprogram. Lågintensiv träning bör utföras i minst 4 veckor för en otränad häst innan man börjar introducera träning som utvecklar muskelmassa och snabba fibrer. Gym-träning för häst kan inkludera kortare galopp-intervaller, i kombination med samlande rörelser, sidvärtsrörelser, bomövningar, små hinder och cavaletti.
För de flesta hästar är nyckeln att uppnå en balanserad muskelutveckling. Alla delar av kroppen bör bearbetas, med en kombination av lågintensivt uthållighetsarbete och träning med högre intensitet. Detta är sunt förnuft, men stöds också av vetenskap, med studier som visar hur muskelutveckling och tillväxt bäst etableras med en kombination av underhållsträning och inslag av intensiv träning1.
Försök helst att variera underlaget för träningen, men utför endast lågintensivt arbete vid ridning på hård mark.
Glöm inte hjärnan!
De flesta hästar tycker om att träna, men variation är viktigt för att hålla hjärnan i form och välmående. Upprepning av samma arbete kommer inte bara att begränsa muskelutveckling och kondition, det kan också bli ganska tröttsamt och leda till beteendeproblem. Det är därför en bra idé att ha ett varierat träningsupplägg.
Hur mycket vila?
Det finns inget "one size fits all"-svar på detta. Hur mycket vila som är lagom mellan träningspassen beror på träningens intensitet och hästens nuvarande kondition. Studier har visat att om belastningen balanseras med hästens träningstolerans, kommer den atletiska prestationsförmågan att återställas eller öka inom ett par dagar². Med andra ord, så länge träningsgraden inte är överdriven i förhållande till konditionsnivån, kommer musklerna antingen att återhämta sig till sin ursprungliga nivå eller ha ökat i storlek / styrka inom 2 dagar. Så efter en intensiv träningsperiod som en tävling kan det vara lämpligt för de flesta hästar att ha 2 dagar med lättare aktivitet efteråt.
Det är dock viktigt att säga att lågintensiv träning normalt sett är fördelaktigt varje dag, snarare än fullständig "vila". Detta kan vara så enkelt som utevistelse eller en promenad dagen efter intensiv träning. Boxvila är sällan gynnsamt, såvida inte din veterinär specifikt rekommenderar det.
Stelhet efter träning
Det är viktigt att inse att processen med muskelnedbrytning och reparation är ett normalt svar på träning. Denna process kan leda till inflammation och ömhet eller stelhet efter träning. Hos människor finns det ett välkänt tillstånd som kallas Delayed Onset Muscular Soreness (DOMS). Ytterligare forskning krävs för att fullt ut förstå effekterna av DOMS hos häst. DOMS är den muskelsmärta som uppstår 24-72 timmar efter intensiv träning. Musklerna känner inte av någon smärta under träningspasset, i motsats till när en muskel går av eller vid korsförlamning (se mer nedan).
Hos människor är DOMS nu känt för att vara resultatet av små mikroskopiska skador i muskelcellerna³. Detta händer när man utför en aktivitet som musklerna inte är vana vid eller om den är mer ansträngande än vanligt. Musklerna anpassar sig snabbt till att hantera nya aktiviteter för att undvika ytterligare skador i framtiden. Det sker en tillvänjningseffekt, "repeated bout-effect", som innebär att musklerna tar mindre skada och stimuleras mindre av en aktivitet eller belastning som de har vant sig vid. I regel upplevs då inte heller någon DOMS efter träningen.
I praktiken kan det vara ofrånkomligt att helt undvika träningsvärk i ett träningsupplägg där intensiteten och längden på passen ökar. Hästar är långt ifrån maskiner, så det är svårt att hitta en balans där hästen kommer i form för ändamålet utan ett visst obehag i musklerna efter träningen. Om du märker av muskel-ömhet eller stelhet 1-3 dagar efter en träningsperiod, bör veterinär kontaktas för att utesluta någon specifik skada eller sjukdom. Antiinflammatoriska medel, fysioterapi och skonsam träning kan användas som potentiell behandling vid DOMS. Förståndig användning av anti-inflammatoriska kan hjälpa till att göra lätt träning eller fysioterapi mer bekväm för hästen.
Träning kommer också att leda till muskelcellskador till följd av oxidativ stress, som är en inflammatorisk process. Utan support kan det ge upphov till muskeltrötthet och inflammation, och återhämtning från oxidativ stress är viktigt för att möjliggöra reparation och tillväxt av muskelcellerna. Antioxidanter är föreningar som hjälper till att återhämta och reparera muskelceller efter perioder av intensiv träning. Tillskott av antioxidanter kan på så sätt hjälpa till att skydda mot överdriven oxidativ stress och stödja muskelreparation efter träning.
"Korsförlamning"
Korsförlamning, även känt som Azoturia eller Måndagssjukan, beskrivs bäst av termen Recurrent Exertional Rhabdomyolysis (RER). RER är ett specifikt tillstånd som uppstår vid träningstillfället. Kliniska tecken inkluderar: muskelkramper eller -skakningar, stelhet eller hårda muskler, hög hjärtfrekvens, svettning, muskelsmärta, ovilja att röra sig eller ligga ner och rödbrun urin. Det kan variera i svårighetsgrad från mild till svår och veterinär bör alltid kontaktas vid misstanke.
Det finns många faktorer bakom förekomsten av RER, inklusive genetik, kost och träningsupplägg. En fullständig beskrivning ligger utanför ramen för denna text, men några allmänna tips för att motverka det inkluderar: daglig utevistelse eller motion, gradvis ökning av träningen och en fiberrik kost med låg andel stärkelse.
PSSM, eller Polysaccharide Storage Myopathy, är en specifik typ av korsförlamning som vissa raser är predisponerade för. De kliniska tecknen är ofta mindre allvarliga än de som beskrivs ovan för RER, men PSSM:s återkommande karaktär kan innebära problem. Diagnos ställs via gen-tester och muskelbiopsier.
Slutsats
Att uppnå och underhålla en atletisk häst som kan njuta av att träna på önskvärd nivå kräver att man tar hänsyn till många olika faktorer. Det inkluderar bland annat träningsupplägg, kost och råd från veterinärer, sjukgymnaster och nutritionister. Träningsupplägget ska vara rimligt och anpassat utifrån individen, med hänsyn till både hästens fysiska och beteendemässiga välbefinnande.
Referenser:
