Av Dr Andy Richardson BVSc CertAVP(ESM) MRCVS, Chefsveterinär vid NAF
Inflammation är kroppens naturliga reaktion på skada och infektion, och inledningsvis också ett naturligt sätt för den att skydda sig mot ytterligare skador.
Det finns två typer: akut och kronisk.
Akut inflammation är den variant som vi är mest bekanta med. Immunsystemet skickar ut en armé av vita blodkroppar för att omge och skydda det aktuella området, vilket skapar synlig rodnad, svullnad och värme. De vita blodkropparna hjälper till att bekämpa infektionen. Svullnaden, rodnaden och smärtan som uppstår berättar också för hjärnan att området måste skyddas, vilket minskar risken för ytterligare skador. Utan akut inflammation kan skador förvärras och enkla infektioner bli dödliga.
Kronisk inflammation är mer komplicerad och svårare att förklara. Processen är mycket mer långvarig och många av effekterna är mycket mindre uppenbara och svårare att upptäcka.
Kronisk inflammation kan orsakas av flera olika sjukdomsprocesser inklusive:
I stället för att vara till hjälp har kronisk inflammation kopplats till förekomsten av många sekundära sjukdomar hos människor, så som diabetes, hjärt-kärlsjukdom och cancer. Kronisk inflammation kan alltså vara både en effekt av och orsaken till många olika sjukdomsprocesser i kroppen. Den kan börja i ett specifikt område, men leda till negativa konsekvenser i hela kroppen om man inte gör något åt det.
Detta kommer till exempel att ske om kroppens normalt sett skyddande inflammation blir överdriven eller pågår längre än vad som är nödvändigt. Det som började som en hjälpsam försvarsinsats kan övergå till ett kroniskt problem. Immunsystemet utsöndrar proinflammatoriska cytokiner så som interleukiner (IL) och tumörnekrosfaktor (TNFα), vilket är kemiska budbärarproteiner. Dessa cytokiner är viktiga för att framkalla ett fördelaktigt fysiologiskt svar på en infektion eller skada och därmed för en framgångsrik återhämtning, men en okontrollerad frisättning kan istället ge negativa konsekvenser.
Inflammation kan börja i en avgränsad del av kroppen, men överdriven inflammation släpper ut ämnen i cirkulationen som sen agerar i hela kroppen, även där de inte behövs. Denna process kan vara skadlig för hästen.
Forskningen på häst är inte lika omfattande som på humansidan, men kronisk inflammation är inblandad i flera vanliga inflammatoriska tillstånd hos häst som kan vara svåra att behandla:
Förebyggande
Fetma hos andra arter har identifierats som en riskfaktor för kronisk inflammation och sekundära sjukdomar som nämnts ovan. Därför är det viktigt att regelbundet bedöma hästens hull och kondition. Några grundläggande bra rutiner innefattar:
Behandling
Kontakta alltid veterinär om hästen visar ihållande tecken på minskad aptit, förhöjd kroppstemp, förändrad avföringskonsistens eller urinering eller om den verkar dämpad.
Eventuella underliggande sjukdomar ska behandlas på lämpligt sätt och bibehåll en regelbunden kontakt med din veterinär för att diskutera uppföljning och pågående behandling.
Hur kan själva inflammationen behandlas? Akut inflammation kan behandlas mycket effektivt med korta kurer av antiinflammatorisk medicinering. Detta kommer vanligtvis från en av två huvudkategorier:
Långvarig användning av ovanstående grupper av läkemedel kan få negativa konsekvenser och bör diskuteras noggrant med din veterinär.
Några av de möjliga oönskade effekterna av NSAID inkluderar störningar i mag-/tarmslemhinnan, som kan leda till magsår och diarré. Dessutom kan långvarigt höga doser orsaka skador på njurarna. Det finns motstridiga bevis avseende användning av kortikosteroider och fång. Även om denna typ av medicinering är en mycket effektiv förstahandsbehandling för många inflammatoriska tillstånd, kan den kopplas till fång. Risken är låg, men sannolikt förhöjd hos överviktiga hästar eller de med underliggande PPID eller EMS. Risken kan också öka vid långvarig administrering av högre doser.
Eftersom kronisk inflammation till sin natur är ett långvarigt problem kan det innebära en utmaning för veterinären när det kommer till valet av effektiva behandlingsalternativ. Som nämnts ovan kan motion och kostförändringar vara väldigt effektiva.
Även användningen av naturliga antioxidanter har fått en växande betydelse. Antioxidanter minskar oönskade fria radikaler eller reaktiva syreföreningar (ROS) som tillverkas under perioder med kronisk inflammation. ROS attackerar frisk vävnad och genererar då fler fria radikaler, så processen skapar en negativ kedjereaktion. Antioxidanter tar hand om de fria radikalerna genom att donera en elektron och på så sätt stabilisera ROS, vilket hjälper till att förhindra fortsatt produktion av fria radikaler.
Växter är en utmärkt källa till antioxidanter som karotenoider, flavonoider och polyfenoler. I det fria skulle hästen naturligt äta en stor variation av olika växter som en del av dess strövande betessätt. Moderna betesmarker har dock ofta en begränsad variation av växtarter. Om hästens kost saknar mångfald av bete, kan tillskott med växtbaserade antioxidanter vara fördelaktigt.
