Av Dr Andy Richardson BVSc CertAVP(ESM) MRCVS, Chefsveterinär vid NAF
Frihet från smärta är en av de grundläggande fem friheterna för djurvälfärd som alla djurägare måste följa enligt lag¹. Att minska smärta till ett minimum säkerställer djurens välmående och skapar förutsättningar för återhämtning från sjukdom och skador.
Men för att kunna hantera smärta hos häst måste vi först lära oss att känna igen tecken på obehag. Extrem smärta kan vara uppenbar, medan en låggradig kronisk smärta kan vara mycket svårare att identifiera även om det fortfarande har stor inverkan på välfärden.
Att känna igen smärta hos människor underlättas naturligtvis av att patienten kan beskriva smärtans typ, plats och intensitet. Detta är tyvärr inte en lyx vi har med våra hästar, vilket ställer höga krav på vår förmåga att utvärdera smärta som veterinärer och hästägare, innan vi kan sätta in lämplig behandling.
Vad är normalt beteende?
Att diagnostisera smärta hos hästar bygger till stor del på en subjektiv bedömning av deras beteende. Därför är det en bra hjälp att först titta på vilka normala beteendemönster hästarna har.
Hästar är växtätare, betande djur som ursprungligen levde i flock på marker där grovfodret hade låga näringsvärden. De förlitade sig på flykt som sitt första försvar mot rovdjur och behövde därför vara extremt uppmärksamma och skydda varandra. Aggression mellan individerna i flocken var minimal och mild, främst visad som knappt märkbara signaler och ritualer. Detta underlättades av en tydlig rangordning inom gruppen.
För att överleva på magert bete har hästens mage och tarm utvecklats för att rymma många timmars småätande av grovfoder med lågt energivärde. Hästarna var även ständigt i rörelse för att hitta nya betesmarker.
Vår domesticering av hästarna har krävt att de anpassar sig, men många av deras naturliga beteenden finns kvar, vilket kan vara en viktig hjälp till att känna igen när de har ont. Som exempel höjer hästar ofta huvudet när de äter från marken, även i boxen, förmodligen för att lättare kunna upptäcka rovdjur. En naturlig viloposition för hästen är med sänkt huvud och öronen framåt eller åt sidan. De vilar ofta ena bakbenet och i slutet av en viloperiod kan de gäspa eller sträcka på sig. När de inte vilar eller äter tenderar hästar att vara alerta eller i rörelse.
Hur man identifierar smärta
Smärta hos häst kan kategoriseras under följande rubriker. Smärtrelaterat beteende diskuteras mer detaljerat nedan. Fysiologiska parametrar ligger dock utanför ramen för denna artikel.
Smärtrelaterat beteende
För att förstå hur smärta påverkar våra hästars beteende måste vi först förstå vad smärta har för syfte? Smärta kan delas in i akut eller kronisk.
Akut smärta (nydebuterad/kortvarig, ofta högre i intensitet) tjänar till att få individen att avsluta en aktivitet för att minska risken för ytterligare skador, till exempel får smärtan från en fraktur hästen att undvika onödiga rörelser som annars kan göra det värre. Smärta fungerar också som en påminnelse till hjärnan att undvika den smärtsamma stimulansen i framtiden för att förhindra återfall, det är bland annat så elstängsel fungerar.
Syftet med kronisk smärta (långvarig, ofta lägre i intensitet) är svårare att definiera och kan återspegla en obalans mellan kroppens naturliga pro- och antiinflammatoriska vägar. Kronisk smärta är mycket mindre användbar eftersom det kan begränsa vardagliga rutiner, inklusive träning. Hos hästar är kronisk smärta ofta svårast att känna igen. Magsår, tandvärk, kissing spines och artrit är exempel på tillstånd som orsakar kronisk smärta.
Hästar med smärta kan uppvisa allmänna eller mer specifika beteenden, eller en kombination av båda. Vanliga allmänna smärtrelaterade beteenden hos häst:
Beteenden relaterade till specifika orsaker till smärta:
Förutom ovanstående finns det också tecken på smärta som är mycket svårare att känna igen. Även om beteendet inte nödvändigtvis är förknippat med smärta, till exempel hos en unghäst under utbildning, så är det viktigt att som veterinär och hästägare alltid utreda om smärta är den bakomliggande orsaken. Exempel på svårtolkade tecken på smärta kan vara:
Dessa beteenden beror som sagt inte alltid på smärta, men det bör alltid övervägas.
Utvärdera smärta
Så med detta som bakgrund återkommer vi till huvudfrågan, hur vet jag om min häst har ont? Många akut smärtsamma tillstånd är uppenbara för en person som har mycket hästvana, till exempel att hästen med fång gungar bakåt för att omfördela vikt från framhovarna.
De många och varierande orsakerna till mer allmänna tecken på smärta, ofta kroniska, är dock mycket mer utmanande att känna igen.
Det första steget bör alltid vara en dialog med din veterinär. En grundlig utredning är utgångspunkten och att ha videor av hästens beteende att visa för veterinären kan vara till stor hjälp. Ofta behövs flera besök för att få en korrekt bild av de beteenden som noterats och potentiella orsaker bakom. Ytterligare diagnostiska tester som nervblockader, röntgenbilder eller andra tekniker kan krävas för att avgränsa den potentiella orsaken ytterligare. Smärtskalor kan vara användbara för att försöka mäta och övervaka svårighetsgraden av smärta.
En annan värdefull metod är att använda kortvarig smärtlindring för att se om det leder till en beteendeförändring. Det kan handla om att ge lokalbedövning i ett specifikt område, så som en led, och utvärdera om hästens beteende är annorlunda direkt efteråt. Alternativt kan din veterinär rekommendera en period av oral smärtstillande medicin under en längre period på 1-2 veckor för att se om det förändrar beteendet.
Långsiktiga alternativ
Många tillstånd har en specifik behandling som hjälper till att ta bort eller minska orsaken till smärtan. Till exempel att ett ledfragment eller en skadad tand tas bort. Men det finns även tillstånd som kräver mer långsiktig smärtlindring, så som artrit eller strålbens-förändringar. Vid en del inflammatoriska tillstånd kan lämplig träning vara fördelaktigt, om det kan uppnås samtidigt som en acceptabel komfortnivå upprätthålls. Till exempel har hästar med kissing spines ofta nytta av träning som bygger upp ryggmuskulaturen, när eventuella bakomliggande orsaker väl har åtgärdats³. Dessa tillstånd är ofta hjälpta av förståndig användning av orala produkter som bibehåller komforten.
Alternativen för långvarig smärtlindring inkluderar orala icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) såsom fenylbutazon eller meloxikam. Långvarig användning av NSAID bör alltid övervägas noggrant eftersom de kan associeras med biverkningar, såsom magsår, kolit och njurskador⁴. Andra alternativ för långsiktig lindring inkluderar naturliga växtbaserade antiinflammatoriska medel som kan medföra färre relaterade biverkningar. Leta efter en produkt som rekommenderas av veterinär och helst har genomgått oberoende tester.
