Ledsjukdom är en bred term som innefattar ett flertal individuella tillstånd. Samtliga kännetecknas av skada, inflammation och försvagning av leden, ledkapseln eller synovialvätskan (ledvätskan). En del tillstånd är kopplade till ledtrauma, efter en olycka eller ett fall, medan vissa är relaterade till utveckling.
Osteochondrititis Dissecans (osteokondrit) är en vanlig utvecklingsmässig ledsjukdom som drabbar så många som en av fyra hästar, men varierar i svårighetsgrad. Tillståndet kan uppstå hos alla raser, men det finns ett samband med snabb tillväxt eller hårt arbete i ung ålder, därför ses ofta störningen bland stora raser och galopphästar. I grunden är osteokondrit ett problem med ledbrosket, vilket inte utvecklas på samma sätt som i en hälsosam led. Detta ger en ojämn ledyta, vilket kan försvaga skelettet och ibland leda till att små fragment av ben lossnar och rör sig runt i ledkapseln, även känt som lösa benbitar. Detta medför i sin tur inflammation, vilket i långa loppet kan utvecklas till artrit.
Hos unghästar är det första tecknet oftast svullna leder, som kan utvecklas till hälta när uppsuttet arbete påbörjas. Behandlingen består vanligen av att den lösa benbiten opereras bort, vilket uppenbarligen är en invasiv åtgärd, men som med efterföljande återhämtning och rehabilitering kan lösa problemet hos unga hästar.
Degenerativ ledsjukdom är även känd som ekvin osteoartrit. Som namnet antyder är det en sjukdom som utvecklas över tid och resulterar i minskning av ledbrosk, vilket leder till att ben gnuggas mot ben. Detta påverkar både flytet i rörelsen såväl som att det orsakar smärta, på samma sätt som vid artrit hos människa. Tyvärr kommer inflammatoriska celler orsaka en nedbrytning av ledbrosk, genom frisättning av katabola enzymer in i ledkapseln, vilket ytterligare förvärrar tillståndet. Så mycket som 60% av hälta hos häst har tillskrivits degenerativ ledsjukdom, vilket gör det till en betydelsefull faktor för hälsa och prestation.
