Ett område inom hästvetenskapen som uppmärksammats mycket de senaste åren, är risken för magsår hos hästar, även kallat EGUS (Equine Gastric Ulcer Syndrome). Tidigare ansågs tillståndet främst drabba tävlingshästar, ffa inom galoppen. Det var inte ovanligt att studier kunde påvisa resultat, att upptill 90-100% av de hästar som undersöktes, var drabbade av magsår. Idag är det emellertid vida känt att alla hästar och ponnyer kan drabbas av magsår, med en förekomst av 67% för hästar inom uthållighetsdiscipliner och cirka 50-60% tävlings- och fritidshästar. Kända riskfaktorer som ökar sannolikheten för att en häst utvecklar magsår, är kopplad till den moderna hästlivsstilen. En hög koncentration av kraftfoder, intensiv träning, uppstallning, resande och byte av ryttare. Hur vet jag om min häst har ett magsår? Forskning visar att över hälften av alla drabbade hästar, inte visar några kliniska tecken alls och lider i tystnad. Därför bör vi överväga EGUS som en potentiell risk för alla hästar. Men vilka är de tecken vi letar efter?
Stomach : Position of saddle over stomach.
Hästens mage: Sadelns position över hästens mage.
Stomach : Position of saddle over stomach.
Tecken kan innefatta viktnedgång, matt päls, nedsatt prestation, oförmåga att vara nöjd och påvisa magtarmproblem såsom lös avföring alt kolik. När hästen är uppstallad, är signaler som man tidigare ansåg vara felaktiga beteenden, nu uppfattade som indikationer på misstänkta magsår. Dessa inkluderar boxvandring, krubbitning och vävning. I ridningen kommer hästen sannolikt att vara mycket känslig mot skänkeln och känslig vid åtdragningen av sadelgjorden, på grund av magens position som ligger strax under sadelgjorden. Följaktligen kommer det också att ta längre tid att värma upp, visa brist på arbetsförmåga, nedsatt prestation och tecken på obehag.
Hästens mage är relativt liten, formad ungefär som en rugbyboll. Grovt sett, kan man dela upp den i två sektioner, den sk kutana slemhinnan och körtelslemhinnan. Gränsen mellan de två slemhinnorna kallas margo plicatus. Körtelslemhinnan är väl skyddad från saltsyran, som naturligt förekommer i magsäckens nedre region, medan den övre kutana slemhinnan är ömtålig och känslig för syraattacker. Magsår kan förekomma i båda regioner och anses tydligt ha olika etiologi. Av denna anledning delas EGUS nu in i två olika grupper, beroende på var de förekommer.
(Equine Squamous Gastric Disease) är de magsår som uppträder i det känsliga skiktet i magen, och brukar ibland kallas " splash ulcers ". Enkelt uttryckt, om en häst tränas på tom mage kan naturlig magsyra stänka upp och attackera den känsliga och oskyddade slemhinnan. ESGD är den överlägset vanligaste typen av magsår som påträffas. Omvänt förekommer EGGD (Equine Glandular Gastric Disease) inom den skyddade körtelslemhinnan mot botten av magen. EGGD förefaller nära sammankopplat till användningen av NSAID preparat hos hästar, dvs inflammationshämmande läkemedel. Veterinärbehandlingarna består ofta av en kortare kur av ett protonpumpshämmare läkemedel, vanligvis omeprazol. Forskare är överens om, att så vidare inte hästens dagliga rutiner eller diet förändras, är risken för nya magsår stor. En upprepad användning av omeprazol krävs ofta för att säkerställa hästens välbefinnande. Forskarna vet dock fortfarande inte fullt ut, vad de långsiktiga effekterna blir av att använda dessa läkemedel. Så vad kan vi ur dietsynpunkt göra, för att minska risken att magsår uppkommer igen?
Hästar ägnar i vilt tillstånd, många timmar för att beta. Optimalt äter hästen 16-18 timmar om dagen på utifrån en högfiberdiet. Med denna typ av diet, har de mer eller mindre alltid något i magen och föda som passera genom matsmältningskanalen. Den moderna prestationsdieten, där hästar får några små utfodringar under dagen, vanligtvis med ett stärkelserikt kraftfoder, är helt främmande för hästens utveckling. Spannmål är känt att öka risken för magsår på grund av deras stärkelsehalt. Små utfodringar är också en viktig faktor, eftersom de lämnar magen tom under långa tidsperioder som gör att magsyran stänker upp till det den känsliga slemhinnan. En enkel sak som alla hästägare kan göra, är att se till att hästen alltid har tillgång till grovfoder och speciellt att de får en liten tuss av grovfoder före träning, Denna "före-träning-utfodring" lägger sig då fysiskt på magsyran och fungerar som ett naturligt lock och förhindrar därmed sura uppstänk av magsyra under träningspasset. Sammantaget borde vi minimera stärkelserikt kraftfoder och öka fiberandelen, så vi återkommer till en mer naturlig högfiberdiet och låg spannmålsdiet. En högfibrerdiet kan ge tillräcklig energi för majoriteten av hästdisciplinerna. Om hästen eller ponnyn behöver extra energi, är detta bästa att istället tillföra olja i stället för spannmål. Glöm inte, med en högfoderdiet också är för att kunna balansera viktiga näringsämnen och för att säkerställa att alla krav på mikronäringsämnen är uppfyllda.
Sammanfattningsvis kan vi se att EGUS är vanligt förekommande och att alla hästägare måste göra allt för att hjälpa till att förebygga så mycket det går. Detta genom att ge foder med en hög fiberhalt samt låg stärkelsehalt och se till att grovfoder ständigt finns tillgängligt. Om kraftfoder krävs bör detta vara fiberbaserade och fördelas med flera givor under dagen. Glöm inte den lilla "före-träning-utfodringen" för att ge ett fysiskt lock mot stänk av magsyra under träningen. För hästar som ligger i riskzonen, föreslås det att ge näringsmässiga stöd för upprätthållandet av magtarmbalans och förutsättningar för god magtarmmiljö.
Bell RJW, et al: (2007) The prevalence of gastric ulceration in racehorses in New Zealand. NZ Vet J. 2007;55(1):13-8.
Berger S et al (2011) The effect of [GastriVet] on ulcer healing in Standardbred horses in active training. Pferdeheilkunde 27 (2011) 1 (Januar/Februar) 26-30
Murray et al (1996) Factors associated with gastric lesions in thoroughbred racehorses. Equine Veterinary Journal, 1996 Sep;28(5):368-74.
